söndag 17 juni 2007

Hultsfred, bandsammanfattning




Sådärja, 2 stora festivaler på väldigt kort tid. Hur tror du man mår efter det? Alla ligger typ i akut halsfluss! Nu blir det en veckas curering innan Midsommarafton som bara är 1dag som tur är. Sen en till vecka ledigt innan vi åker ner till Göteborg på Metaltown.

Använder "ledigt" som att man har vart på jobb, är nästan som det :) Men värt har det naturligtvis varit, vilka band hultsfred bjöd på i år. Man ska verkligen inte lyssna till Aftonbladet's och VERKLIGEN inte Expressens kritik, från dom tidningarna har du bara en säck fyllda med Mando Diao / Kent fans som tycker att Sahara Hotnights är det hårdaste du kan lyssna på(Mattias Kling åt sido). Den ultimata festivalguiden kommer självklart skrivas av mig, the best bag. Eftersom jag och större delen av min kompiskrets lyssnar på den rätta sidan av musiken och antagligen hade försökt ha ihjäl My Chemical Romance om man sett dom.

Stora maineventet för folket på campet var ju Ozzy Osbourne som dom försökt att se vid 5 tidigare tillfällen men då han ställt in varje gång. Så det var oerhört stort för dom. För mig och Jonas var maineventet As i Lay Dying som också varit duktiga att ställa in festivalkonserter i trakterna.

Första bandet man skulle gå och kolla var långtids favoriten Flogging Molly, är svårt att hitta en gladare musik som verkligen får en att ställa sig upp och skåla

Torsdag

Flogging Molly(folkmusik)
Bäst: Factory Girls
Sämst: Inget med bandet, men dammet från den vilda publiken fick lungorna att rosta.

Folk som inte hört Flogging Molly förr bör ta sig för att köra en nerladdning eller få en låt skickad av mig så fort som möjligt, det är musik som verkligen passar alla. En glad folkmusik med svängiga refränger och fick en verkligen att studsa! Och dom använder sig av alla möjliga instrument, banjo, flöjt gitarr osv. Publikmängden var inte heller lite, var nog kring dryga 10000+. Men ögonblicket när han drar visan om sin mor i Irland och så drar han Factory Girls, då kom det en tår i ögat! Mäktigt Mäktigt.
Paasen's låttips

Seven Deadly Sins
Devil's Dance Floor
Whistles in the Wind
Drunken Lullabies

Paasen's betyg

Nästa band som stod på tur var en av storfavoriterna från USA, självklart talar jag om Chimaira!
Att folk inte kan uppmärksamma så enormt stora band som Chimaira och Hatebreed som får slicka mainstage på dom största festivalerna runt om i världen, men när dom kommer till Sverige får dom smaka bänken och spela på en bajsscen med dåligt ljud. Tur att Sverige är sånt stort land med bra musiksmak!!!(suck) Får nästan skämmas.

Chimaira(tung trashmetal?)
Bäst
: Pure Hatred
Sämst: Det otroligt låga ljudet i början av konserten, man kunde viska åt andra folk

Dom kickstartade konserten med Nothing Remains som var ganska väntat, men med dåligt ljud på den låten hade man lika gärnat slängt på sig Ipoden och lyssnat på låten i hörlurar och fått ur mer av det, vad som helst hade vart högre. Att höra den lokala Volvon på 100meters avstånd snurra på stan med baslådan i bakskuffen hade också vart högre.
Det tog kål på den stora magin som man vill ha av just ett band som Chimaira, hörseln är värd att offra för att få en riktig headbangerfeeling.

Men efter ett tag ryckte ljudpersonalen upp sig och fick igång lite tryck i högtalarna, vanligtvis söker man sig bort från högtalarna. Den här gången var det tvärt om, först då fick man det man kom för att se. Rossla sönder ryggkotorna med ett riktigt headbang!
För övrigt körde dom på ordentligt jävla bra och körde en del låtar från senaste skivan som var fruktansvärt bra, förrutom självklara Resurrection körde dom The Flame!
Paasen's låttips:

Nothing Remains
Salvation
Pure Hatred
Down Again

Paasen's betyg


Nästa band lunkade jag iväg ensam på eftersom ingen alls var sugen att se dom, då snackar jag om Hatebreed som också är från USA och är också väldigt stora just utanför Sverige(självklart)
Jävla Timbuktu fans allihopa :(

Hatebreed(hardcore)
Bäst: Scentillvaron var väldigt fräckt, var ingen som stod stilla och sångaren var helt vild
Sämst: Vad annat än ljudet kan vara kass på en sån här spelning(dom spelade i samma tält som Chimaira)

Hade inga förväntningar alls av detta band, så det kom som en schock vilket tryck det var på publiken som faktiskt inte var så gles som jag trodde den skulle vara. Men jag stod lite passivt i bakrunden eftersom min nacke var i skick med en tågräls.
Så när sångaren skrek "I want a circlepit right there, there and there" och pekade brett på 3 olika ställen i publiken så tänkte jag "mjae, tror inte riktigt på det" Men självklart hade man fel och sögs in i en circel med sparkar och tryck så man fick sig några tjuvsmällar :)
Så konserten igenom var riktigt bra stämning och tryck.
Något jag antar hör till ett band som heter Hatebreed och spelningen i sig var helt ok. Inget extraordinärt.
Paasen's låttips

Paasen kan inga Hatebreed låtar :(


Paasens' betyg

Fredag


Idag var det alltså det största dagen bandmässigt med As i Lay Dying och Ozzy Osbourne, och självklart Mando Diao och 50 cent!!!1

As I Lay Dying(metal/hardcore/göteborgsmetal)
Bäst: Forever
Sämst: Att min nacke var så förstörd från Torsdagen

Här har vi ett band som det är så djävla mycket tryck så att man ryser, på skiva. Live då?
tre gånger mer känsla när man får känna trycket från baskaggarna dundra igenom kroppen. Ljudet var som vanligt lite för lågt med helt ok, dom spelade för övrigt på en ganska liten scen som heter Teater, ni från Kiruna vet väl ungefär hur Pezamo's dansscen ser ut. Det var rätt bra med folk för att vara denna sortens musik, som man kan säga låter lite som göteborgsdödsmetal blandat med hardcore. Och vad får man?
Det just nu tyngsta bandet bandet som finns i denna genre. Detta blev deras sista spelning i Sverige innan dom lanserar nya albumet som kommer ut i Augusti(wosh). Då blir det att försöka se dom igen på en spelning som inte är festival, dvs mer fans som verkligen gillar dom. Betyget är solklart.

Paasen's låttips:

Confined
Through Struggle
94 hours
Forever

Paasen's betyg

Ozzy Osbourne(hårdrock)
Bäst: War Pigs
Sämst: 297minuter långt gitarrunk av Zack Wylde

Vad kan man säga, han är väl en legend av en anledning. Han kommer in, behöver inte ens göra mycket så har halva publiken redan fotograferat in det i sitt långtidsminne som nått av det största. Jag förstod inte hur stort det var förän han kom ut på scenen, som att man oförskämt inte taggat sig nog mycket för denna legend. Förrutom att det verkligen var sjukt hade jag Stiv som påminde mig för varje låt som kom att det just var Sjukt ;) FAN VA SJUKT, DET HÄR ÄR HELT SJUKT. Och det var det, när War Pigs dundrade igång så såg man och hörde nästan gåshuden från hela publiken sprätta lös.
Utöver det förbannat korta gitarrsolot man fick av Zack Wylde var det mycket bra, hans solo påminde litegranna om Sagan om Ringen - Konungens återkomst när man trodde att det skulle sluta ett tiotal gånger men aldrig gjorde det, och det var positivt.
Tänk dig den raka motsatsen med hans jävla solo, "nu tar det väl slut... nä" SUUUUUUUUCK fick man stå där med den största sargnacken på hela festivalen.
Man får väl ta det hela med en nypa salt, Ozzy har ju några år på nacken och kanske behövde sig en paus.
Avsltningen på konserten fick man det man velat ha sen man första gången spelade Rock'n roll racing till SNES, Paranoid! vilken underbar bit att äntligen få höra den live. Och publiksången till Mama I'm Comming Home kom det nästan en tår :)

Paasen's låttips

Bark at the Moon
Crazy Train
Killer of Giants
I Don't wan't to change the world

Paasen's betyg

Lördag

På lördagen spelade det bara fåtal band värda att sen, Turbonegro och Roky Erickson.
Eftersom dom lovat regn och folk var allmänt sliriga bestämde sig våran bil(Jonas, Staffan, Söder, Wallin och jag) att vi skulle kolla Turbonegro och sen åka, självklart kom regnet innan dom ens börjat spela och det var bara jag och Jonas från våran bil som hade något till regnjacka. Så det sket sig och vi åkte hem :( Tummen ner till påsen.

Så här påstätt i betygen kommer det nog inte bli fram emot resten av festivalerna, hoppas inte på det men Hultsfred hade många bra band som lirade iår.

Men det bästa bandet för årets Hultsfred? Det står mellan As I Lay Dying och Flogging Molly även fast jag just nu lyssnar överlägset mest på As i Lay Dying så måste jag ge flaggan till Flogging Molly, dom var så oerhört bra och som sagt, man fällde sig en tår och dom fick en verkligen att studsa.

Jag väntar fortfarande på bilder från folks kameror så kommer det en overall review hur det var att bo på campingen under Hultsfred och en liten inblick vad det fanns för människor där.
Imorgon eller i övermogon kommer troligtvis den, hoppas denna läsning räcker för idag iaf!

over and out, supermike


5 kommentarer:

Anonym sa...

sök jobb på expressen eller bladet:) grym kritik!!
Hoppas att du haft de super roligt, tycker att du kan ta å komma hem nu så syrran har någon å vina med:)) Kram på dig

stiv sa...

Kära Judas i Cj

Era sjuka jävlar som missade det BÄSTA bandet, jämte ozzy osbourne: Roky ericson!!!!!
Jag kan inte för mitt liv begripa hur ni kunde åka hem innan den kanske mest legendariska spelning som skett på svensk mark beskådats. Örongodis!!

Jag får väl som frilansande jornalist ta de 2 sista konsert-raporterna på festivalen då.

Först ut

TURBONEGRO (Norge)(Punkrock)
Bästa Låt: Wasted Again
Ris: Regn + extremt låg guitar volym + låg allmän volym + på tok för låg berusningshalt på undertecknad
Ros: Jag tror Hanks mage har blivit lite större och vällande

Sämsta Turbo konserten jag sett. det går utför som man brukar säga. Men det är alltid kul att se dom. Guitar ljudet var farligt nära att inte ens existera. Kul setlist dock. Bättre lycka nästa gång.

Betyg:
3 (svaga)(i miljövänlig plast antar jag)påsar

ROKY ERICSON (USA)(Psykalisk Rock n Roll)
Bästa Låt: Creatures with the atom brain & Night of the vampire
Ris: SM i dansbands-basist (Ej ögongodis)
Ros: Feelingen i publiken och lyckan hos The Man

Ja, då var han här då. Första spelningen i Sverige någonsin, eventuellt i Europa. (Källa osäker på svaret). Efter en karriär som varit stilbildande för artister såsom Misfits och ovannämda Turbonegro, i slutet av 60 och början av 70-talet.
Efter 25 år av ut-och-in på mentalsjukhus p.g.a. bl.a. Schizofreni. Efter 10 år med nästan enbart kontakt med sin mor. Efter ca: 25 år utan att turnera (med vissa enstaka undantag) får man den otroliga turen att få se den 60-åriga mysfarbrorn som gjort alla dessa odödliga klassikers. Och sen är det bättre än man kunnat föreställa sig. För att inte säga: SJUKT var det =)
Perfekt ljud, gjuten intakt röst, feeling Bluesiga gung solon, massa klassikers och denna glädje. Publiken gick gensat igång på samtliga cylinders, och allt blev en enda stor nostalgi-hoppspark i torso. Coolast var nog endå att Roky sagt redan innan att Den enorma klassikern Night of the vampire skulle utelämnas. Men tydligen blev han så glad att se så många människor glädjas åt hans kompositioner, att man i första extranumret kunde höra hur fullmånen blev hel. Mycket gjutet.

Betyg:
5 starka påsar (IKEA-tvättpåsar)

Känn den kraftigaste ångest alla ni som åkte.

// Stiv Plus att Ozzy Osbourne var helt SJUK.

Anonym sa...

SKÖNT att ni är tillbaks... skicka till mig Flogging Molly... lät intresant :) massa kramar från oss i piteå vi saknar dig!!

Anonym sa...

Fy skäms på dig mike att inte ha koll på hatebreed... måste fan skola dig när du kommer tebax till kiruna din gamla påse.

Anonym sa...

inge converge = tummen ner :(