Metaltown review! + Band recension! NYTT!!

Hey ho, ...........
Tänkte dedikera den kommande texten till världens bästa band. Vem talar man då om?
Jo världens bästa band såklart, RAMONES. Jag har kommit fram till att Ramones är det bästa bandet i världen om man jämför med svensk vit-makts punk som man fått genomlida i timmar mellan Göteborg och Malung. Resan på vägen ner var man endå rätt lamslagen av all öl man hunnit suga i sig innan vitmaktspunken sprakade genom högtalare som påminner om en mobiltelefon.
Resan hem kan klassas som 5e klassens judevagn tillbaka på 40talet. Inte för att man var tvungen och ligga 5pers på varandra i baksätet utan för just att den svenska punken satt och grät i ens öra.

Jag har svårt att beskriva med ord hur mycket svensk punk har ärrat sveriges musikvärld, så lätt och skrika till 4taktstrummor hur mycket man älskar sitt moderland när dom med ångvält trampar på den lilla stolthet vi har i musikexport. Oj glömde, vem fan köper svensk punk från utlandet.
Hade varit lika passande som att importera saltvatten.
Ramones som förövrigt är bland det sämsta som hänt i mina ögon spottar verkligen på svensk punk.

Nog med det, utöver svenskpunkens glada timmar hoppar vi till det som faktiskt var bra med resan.
Ännu en gång har det vart väldigt risigt med bilder eftersom jag inte äger någon kamera och Jonas är oftast lost och glömmer knäppa bilder.
Men vi började iaf resan från Malung efter att tysk-Pirken hade jobbat klart, eftersom det var hans bil vi skulle åka med.
Eftersom Metaltown bara är en singeldags festival så tänkte vi att vi måste öla på fredagen också, så vid 18.00 snåret började man ta första ölen för att överleva den kommande 5timmars resan vart hälften var svensk vitmaktspunk. Med alkohol i blodet dämpades och filtrerades det mesta av hatet bort.
Utöver det var det kanonmusik som Jonas stod för och även Pirken med sina ibland inslag av fantastiska Cannibal Corpse och Bathory!
I bilen ner till Metaltown var det Jonas, Wallin, Pirken, Hippo och jag, Hippo som på resan skulle meddela att han faktiskt skulle ner och toffla fick några sneda blickar av resterande gäng. Vilket skulle leda till att han såg kanske ett band och tappade bort all sin packning på spårvagnen.

Hippo föredrog att toffla ordentligt

Efter en ganska skön och lugn resa var vi äntligen framme, vi skulle bo hos Stiv och Runken. Eftersom Stiv var på Peace & Love fanns det massa plats för oss freeloaders. Vi var lagomt dåsiga då jag och Pirken kanske fått i oss mest alkohol var jag svintrött. Wallin som kört hela vägen grät nästan varje gång man öppnade en öl i bilen och pangade på med en riktig raketfylla på dryga timmen.
Vi fortsatte dricka öl till kanske 02.00 tills man nästan satt och sov. Då fick man lov och gå och bodyslamma Stivs säng och nästan somna innan man landat. Dagen där på vaknade man upp ovanligt fräsch till ett dundrande ljud från vardagsrummet, kollade på klockan och grät att den inte ens var 11.00.
Släpandes till vardagsrummet märkte man att det var kvar lite från gårdagen. Där satt runken och var cpglad med ett leende som missledandes kan få en på fel spår! Ordet CP och runken kommer till ett senare kapitel. ;)
Hur som helst satte man sig ner med en pilsner och började värma upp, då ringer mobilen och på andra sidan luren hör man svärmorsdrömmen ljuva stockholmsklinga smöra mot örat. Då pratar man självklart om Argans, vars namn egentligen är Philip. Svärmorsdrömmen åt sidan så har jag blivit sönderspammad av en norrman som också skulle till Metaltown, ni som känner till Gandex och Wookz kan jag berätta att dom ganska precis såg ut som två stycken små skatekillar med irl-frillor.

Vi skippar några bitar frammåt eftersom jag sitter med en sån sjuk huvudvärk, för vi kom hem för ganska precis en timme sedan.
Slutade iaf att vi gemensamt tog beslutet att skippa Entomed för att få äta nått(spårvagnen vi åkte med blev försenad en halvtimme pga av nått fel)
Ja det var värt att skippa för en pizzabuffé och några hinkar öl. För vi hade inte käkat på en 15timmar eller nått.
Efter en underbar buffé ringde Argan som hade med sin polare spontanfumlat omkring i parker och druckit bärs sen klockan 10 på morgonen. Otroligt nog var dom i närheten och man fick äntligen träffa denna mytomsbundna skönhet.
Han var som på kort förrutom att han var sjukt lång, vilket kom som en shock. Dom hakade på ner till källaren och tog sig en hink öl( För lätta 150kr fick man 5x Buddwesier i en hink med is)
vilket var rätt billigt i våra ögon, och uppfräschande eftersom det var rätt så varmt ute.
Efter vi slöat för länge i den svala källaren så ryckte vi till oss och började knalla mot Metaltown, eftersom ångesten börjat slå att man missat Entombed och Chief Rebel Angel med mitt utlovade bad i havet, blev inte heller av.
Eftersom dom dryga 12000 besökarna valde havet som pissoar var det inte så aktuellt. Vårat luffsade skulle kosta mer än bara Entombed, vi missade även Ill nino vilket gjorde att nacken hängde ytterligare.
Men men! var bara att rycka upp sig för man hade dom riktiga höjdpunkterna kvar för kvällen vilket var Raised Fist, Meshuggah, Mustach, Nine, Machine Head och Slayer. Bandtätt på kort tid utan vila fick ens kropp att gråta efter att man nyktrat till ordentligt efter Raised Fist.
Som utöver ett varmt väder kan jämnföras med att köra ett Iron Man triathlon. Området påminner om ett mindre Kirunafestivalen fast ungefär lika många besökare, och självklart lika törstiga. Skillnaden var väl att istället för Kirunas 150 öltält hade metaltown ETT tält. Vilket gjorde att det var helt sjuka köer, vilket tillslut innebar att man nyktrade till efter en ganska öltät morgon, man orkade inte direkt köa bort en spelning för en bärs.
Så en stor tummen ner på det, förbannade påsar! Kommer gå igenom banden senare steg för steg och höjdpunkterna med just dom, men nu hoppar jag vilt igenom. När Machine Head hade spelat klart som näst sista bandet var fötterna så illa spöade att det nästan vart en omöjlighet att stå upp. Vilket gjorde beslutet att inte kolla hela Slayer till ett solklart beslut.
Ungefär halvvägs till dagen hade Runken och Cosse slutit upp med oss, till skillnad att dom stod vid ett bord och hinkade pilsner utan att direkt kolla ett band på 5timmar. Runken åkte på en riktig karatefylla och på något sätt lyckades han köpa/kapa/stjäla ett par handskar som självaste George Michael hade kunnit bära:

Wake me up before you go go!!

Dom var helt sjukt snygga, helt klart.
När gråten var nära från smärtorna från mina nedre kroppsdelar bestämde sig dom flesta att vi skulle dra från årets Metaltown. Efter ett helt ok spelning av Slayer.
När vi kom ner på Centrum splittrades vi från Argan och hans underbara polare eftersom vi hade fyllerunken på slumpmässigt uppdrag orkade dom inte längre och var hungriga. Vi fick väl lov att vänta på dagens fyllpåse och slutade efter en massa löpande på 7-eleven.
Där fyllde man på kistan efter en ganska tom dag på mat och dryck ur huvudtaget, det satt iaf som gjutet!
Då var det alltså dags att försöka få tag på en taxi klockan 00.00 en lördagkväll i Göteborg :)
Efter vi stått i taxikön på telefon med två olika firmor och pengarna var slut hos vissa kom Jonas äntligen fram och var osäker vart vi skulle och vart vi var. Då skulle han självklart ge till någon som "kunde och kände till göteborg" vem annars än fyllepåsen runken får mobilen och börjar skrika "VI ÄR PÅ CPGATAN OCH SKA TILL CPGATAN" och repeterade det en 3-4 gånger och insåg att det kanske var dags att säga riktiga adressen, men vi tippar på att ungefär andra gången han bokstavligen stavade ut CPGATAN hade dom lagt på.
Vilket gick som en suck över gänget som mer än bara jag hade blödande fötter. Runken fick till sina sinnen och kände det osynliga hatslaget från resten och sprang ner på vägen och slet tag i en Taxi.
Efter många suckar att vi var 6 pers och inte fick plats fick vi tag i en andra taxi och vi var på väg hem, ÄNTLIGEN skulle man få sucka ut med fötterna i vädret och få vila ordentligt.
På tal om det hade jag vilken dag, vilken stund som helst skippat en helkväll med Jessica Biel för en fotmassage med en medelålders kraftig tysk fotmassör!
När vi var en 100 meter från hemmet glimtade jag in i tyskPirkens ögon och såg att dom glänste lite väl mycket och att han satt och svalde saliv.
Vilket bara kan betyda en sak, att han skulle dra en sån ordentlig kastis så det inte var sant, men han höll sig nog tills vi var framme och ett steg utanför taxin kom det som en raket.

Anigen osmakligt kanske, men ungefär nått sånt såg det ut, Bara att istället för en ful amerikan med kepa var det en liten ettrig tysk som stod för maskineriet.

Det skulle inte räcka med en eller två heller! Han slet nog ur sig en ca 10 styckna, för att vara så liten är det en bedrift i sig.
Färdigskrivet om saker som inte hör hemma utanför det kroppsliga utan vidare till den obeskrivliga känslan att få sparka av sig skorna och bränna sina sockar. Det var nog det bästa efter att få Machine Heads trummis kasta trummpinnen rakt på mig och endå missa den!
Det gick nog inte ens 15 minuter så hade man totaldäckat i sängen av ren utmattning.

Dagen där på vaknade man upp av att Jonas står och skriker hur man kan sova 14timmar, vilket jag själv var rätt överraskad över. Man hoppade upp som ett skott och var helt sjukt nöjd att man hade kvar juice inkasserad från 7-eleven.
Man sög i sig den och var inte alls nå sliten, förrutom att fötterna fortfarande kändes som smör.
Hippo som redan för mig hade blivit känd som mästertofflaren hade sovit över hos sin nya böna, vilket gjorde resten av gänget som ville åka helt sjukt förbannade. Han lyckades ta på sig 4timmar att ta sig från Frölunda till vart vi bodde, vilket ska vara fysiskt omöjligt om du inte rullar med rullstol.
Påsig som han är tappade han bort sin packning på spårvagnen dessutom. Han kom tillslut fram och då var klockan dryga 18.00 och dysterheten var ett faktum. Vänta på en toffel flertalet timmar extra var inget som fick moralen att spika iaf :)

Men nu var vi på väg hem och man klarade sig iaf en timme innan svenska vitmaktspunkens dryga stämma skulle dra över en. Nu sitter man iaf här och fått spotta ut lite vrede till en sinnessjuk huvudvärk.
Imorgon kommer mer info om hur alla band var, eftersom jag lovat att betygsätta Argan måste jag vänta på en bild av han + att jag är förbannat trött konstigt nog. Men mer imorgon om banden. Nu blir det att läsa lite finlitteratur av Mötley Crüe, då talar jag självklart om The Dirt!

over and out, supermike!

----------------------------------------------------------------------------------------

Tänkte köra den lovade band recensionen, aldrig sett så många band på en dag som det vart på Metaltown.
Första bandet upp är väl Hardcore Superstar som man sneglade ett öra mot medans man stod
och väntade på att Raised Fist skulle kicka igång(dom har båda stora scenerna precis bredvid varandra)

Hardcore Superstar(rock?)
Bäst: Vad är bra med ett band som låter som Mötley Crüe?
Sämst: Lät som att dom hade satt på "Wild Side" på repeat

Paasen's låttips

Vem lyssnar in sig på Hardcore Superstar? ;(

Paasen's betyg


Jag hade enorma förväntningar på Raised Fist eftersom det vart att mer eller mindre drömband sen man hörde dom första gången ~1997. Plus allt man hört om deras scenframträdande. Sen satt jag och intalade mig själv att det inte kommer bli nå moshpits eftersom Sverige brukar vara rätt lama på det. Men ack så fel man hade, Argan var självklart där och enda han ville göra var att stå mitt i gröten och känna på alla sparkar , knän och armbågar i kistan.
När dom kickade igång vart det helt sjukt, sprutade folk åt alla håll och blåmärkerna var redan ett faktum. Ljudet var dock så illa att man var sugen och Steven Seagal kasta en unge på ljudteknikerna för att dom jämt ska lyckas slakta bra band med deras mediokra insats. Vart enormt svettigt efter halva konserten, när man ville gå åt sidan och ta det lugnt efter stått i pitten konstant kom Argan med griparmen och sög in en igen. Så då var det bara att stå där, kan lätt jämnföra den spelningen med ett marathonlopp i kaloriförbränning. När ljudet hade blivit bättre vart det riktigt bra förrutom att dom körde riktigt dåligt låtval + att en gitarrist var farligt lik en same.
Uttöver det så var det helt sjukt bra action på hela bandet även fast dom inte sovit nått från spelningen i kiruna(deras plan hade blivit försenat)

Raised Fist(hardcore)
Bäst: Trycket från publiken/bandet och avslutningen med "Breaking me up"
Sämst: Retarderade ljudtekniker som verkar med vilja att förstöra band, största tummen ner.

Paasen's låttips

Breaking me up
Envy is Dangerous
Some of theese times
Between the Demons

Paasen's betyg

Nästa händelse skulle få en att gråta, man hade att välja mellan Mustach och Nine eftersom dom spelade samtidigt, valde att kolla Mustach först en 4-5 låtar för att sedan gå vidare och kolla Nine. Ångesten har aldrig slagit så hårt, att missa 6:36 fick en att nästan gråta. Men Nines klockrena spelning räddade en att ta ett hopp från bron.

Mustach(rock)
Bäst: Black City och ett underbart bra ljud
Sämst: Att jag missade 6:36! :(

Paasen's låttips

Black City
6:36
I hunt Alone
Down in Black

Paasen's betyg
Kanske kan tyckas orättvist för att jag inte såg hela konserten, men det jag såg är 3påsar spikklara kladdar nästan på 4an.

Nine(hardcore)
Bäst: Underbart framträdande, sångaren hade genomgått en axeloperation och gick omkring med ena armen i en axelslunga?! Och sjöng helt klockrent och med självklara hitlåten Inferno plogar dom sönder hela demoscenen. Det låter bättre än på skiva, helt klart.
Sämst: Ett ganska slött band i allmänheten, sångaren var enda som riktigt bjöd på sig själv

Paasen's låttips

Inferno
Birds of Prey
No Air Supply
Nothing left for the Vultures

Paasen's betyg
Går nog inte hitta en starkare 4a.

Nästa band upp var Meshuggah, det beryktade bandet som spelar otroligt svår musik, vilket helt klart stämde. Svårt att beskriva hur det låter, men dom spelar i en takt som inte finns. Som att hälften av bandet spelar låten baklänges medans resten kör på vanligt så har du Meshuggah takten.
Utöver det var det inte direkt imporerande, dom manglade på bra med det blir långtråkigt.

Meshuggah(Metal/Deathmetal)
Bäst: Levererar begreppet "tight" live som ett riktigt knytnävsslag i njuren.
Sämst: Det blir trååååååååååkigt

Paasen's låttips

Paasen kan inga Meshuggah låtar förrutom
War

Paasen's betyg
Nästa band på scen är i mina ögon det "nya" som ska slå Metal/hardcore industrin med en hammare, talar självklart om Sonic Syndicate som med debutalbumet Eden Fire fick en att blöda. Deras senaste skivsläpp kom dock inte som en hammare i glädjekammaren direkt, ett ganska medelmottigt album som är helt ok. Lessnar otroligt fort på det och har börjat förstå varför kritikerna vart hård med sågen på den.
Deras spelning var för kort och ljudet..... man hör inte ena sångaren alls och allt är bara chaos dom 2 första låtarna.
Det var ganska väntat att dom skulle köra mycket nytt, men dom körde 99% från senaste skivan som fick en att i principen vilja springa upp och köra ryggknäckarn på deras basist. Som för övrigt stilla som en säck potatis.
Enda låten från första albumet man fick höra var ett ganska solklart "Jailbreak" men att dom skippar megahitten Soulstone Splinter fick en ännu en gång att vilja slå hål i något.
Sången svajjade vilt från deras "skrikande" sångare medans den andra levererade en klockren sång.
Sen att dom ska trycka in sin äckligt dåliga "Enclave" fick en att helt tappa andan medans den slumpmässiga publiken jublade som enda hörda sång som snurrat på radion.
Missnöje efter en sådan stor förhoppning, om man endå fått se dom innan dom släppte Only Inhuman, och kanske på en spelning som varar längre än 40minuter.

Sonic Syndicate(metal/hardcore)
Bäst: Låten "Denied", känns tufft att den faktiskt klämmer sig före egentligen solklara "Jailbreak"
Sämst: Ljudet som vanligt, och att dom inte kan spela mer än en gammal låt som inte har flera paket bregott i sången.

Paasen's låttips

Jailbreak
Soulstone splinter
Double agent 616
Aftermath

Paasen's betyg
Ligger nära 3an, men besvikelsen går inte rädda.


Nästa band på listan är giganterna Machine Head, ska dom lyckas hålla i sitt rykte efter superreleasen på live DVDn Elegies?
SJÄLVKLART, helt otroligt. Rob Flynn går ut och visar direkt vart skåpet ska stå, ljudet är för en gångs skull helt perfekt och deras låtlista har med nästan alla godbitar på deras korta speltid på en timme.
Man har sett på film hur circlepits brukar ta till sig, kan lätt säga att det var i särklass likadant framför scenen. Helt sjukt var det iaf, när han skriker IMPERIUM blir det sånt tryck i publiken att man får sig några ordentliga smällar. Men ack så värt det!
Sen när dom drar igång "Halo" från senaste skivan droppar det en tår från ögat när hela publikhavet sjunger med, samma nota går för "Descend the Shades of Night"
Mäktigt, fruktansvärt mäktigt.
Om man lyssnat mer eller mindre på Machine Head så bör man vara bekant när han vrålar
"Let freedom ring with a shotgun blast" gåshuden får nästan huden och spricka medans man dras med i den största circlepit man någonsin skådat.
Kanske sommarens bästa spelning?
En solklar kandidat iaf.

Machine Head(metal)
Bäst: Utan tvekan när han kickar igång Halo, sådan vacker bit är svår att smälta än idag. Och publiktrycket när andra delen på Imperium trycker igång. MÄKTIGT
Sämst: FÖR KORT SPELTID, sjukt att rossliga Slayer ens kan få en headliner. Dom hör hemma på demoscenen ;(

Paasen's låttips

Imperium
Seasons Wither
Halo
Descend the Shades of Night

Paasen's betyg

+

Nästa spelning upp var årets headliner, Slayer! Är dom egentligen något annat än ett kultband som bara är där för att vara där.
Ett band som fungerar ungefär som Motörhead, dom springer ut, trycker ut sina stenhårda riff och mangel. Inget mer med det

Slayer(trash)
Bäst: "God hates us all" leverear med hästlängder
Sämst: Att dom stal headlinern av Machine Head! Sen att Slayer spelar otroligt långtråkig musik. Sången håller inte alls!

Paasen's låttips

God hates us all
Angel of Death
Captor of Sin
Raining Blood

Paasen's betyg



Sen har jag lovat att recensera den svenska punken som spelades i bilen fram och tillbaka, ganska enkelt att betygsätta. En låt kommer tillbaka som en käftsmäll.
JONNY MARSHERAR HURRAAAAAAA HURRRRRRA

Nått sånt går den, och hatet till att blanda svenska och engelska har aldrig varit större. Jag hade med stor glädje suttit inlåst i ett rum med en medelålders person som sjunger Born in the USA på svengelska, eller en Eilert Pilarm sjungandes i en vecka.

Paasen's betyg