Återigen sommar i malung, underbart + Dropkick review

Denna soliga fredag kan man ju inte släcka på ett annat sätt än att sätta sig vid en sjö och gnida igång en brasa och suga i sig lite folkpilsner.
På tisdagen stack vi alltså ner till Göteborg och vi åkte ner med två bilar eftersom vi var 6personer :(
Jag satte mig i dj.söders bil som kan sammanfattas till ett discotek komprimerad i en volvo. Förrutom att vi kickstartade igång med det tyngsta från Chimaira som fick hjärtat att hamna i otakt pga av den enorma basen sparkandes i ryggen. Vi hade otroligt roligt i bilen och båda bilarna fick höra sig en "Hearts on Fire" by dj.paasen live(vilket kan anses som ett substitut till att se Metallica)
Wallin som inte skulle köra firade genast med att köpa sig en godispåse från systemet och satt och drack pilsner för att han inte fick det sista Göteborgsresan.
Som sagt, resan vart en dans på rosor och när vi kom fram till Göteborg hade vi dj.stiv som satt och minglade lite med roliga klipp och det vart en seg kväll genom att kolla film in på 06.00 på morgonen.
Dagen efter vart det en kickstart upp, ner på systemet och hem igen och börja tokdricka. Eftersom Dropkick skulle börja lira redan 21.30 cirkus och man ville ju inte vara helt nykter till spelningen(vi vaknade vid 14.00)
Sen när det började närma sig att dra sig mot staden satte sig Söder, staffan, vermin och jag på spårvagnen, staffan och vermin betalade medans jag och söder skulle greeda eftersom "nej det kommer aldrig kontrollanter" vid 4e stationen klev det på 5talet helt vanliga personer som helt plötsligt slet fram sin id-bricka ganska precis som poliser i filmer gör och där stod det 4kontrollanter och såg allmänt irriterade ut. Jag trodde inte det var sant medans stellan och vermin visade att dom hade betalt sig.
Efter det började lögnerna spruta och det slutade med att jag inte hade något legg och att jag var från kiruna och inte visste hur det funkade på spårvagnen, det slutade med iaf med att han sa "eftersom du är från kiruna så ger vi dig en chans" så rev han min och söders böter och gick vidare.
I chockens stund tog man sig en till klunk pilsner som dom också varnat oss för och började nästan skratta, medans två styckna tjejjer bredvid oss inte riktigt fattat varför dom skonat just oss.
Till slut kom vi fram så det var bara att kämpa i sig dom sista ölen och gå in på trädgården vart Dropkick Murphys skulle lira.
Vi hade åkt lite tidigare än dom andra för att vara i god tid och kanske få en skymt av förbandet, vi missade inte en enda låt av förbandet som för mig var jävligt tur eftersom förbandet var självaste Strung Out som jag trodde aldrig ens vart i Sverige och spelat förut. Just när dom började spela hade jag ingen aning vilka det var förrutom att dom lät just som Strung out, sen när dom gungade igång med storfavoriten Cult of the subterranean kröp gåshuden sakta fram och efter det följde dom med hits som The Kids osv.
Dom kör en relativ stadig spelning trots den glesa publiken, dom satsar mycket från den senaste skivan men gör det endå bra.

Strung Out(punkrock)
Bäst: Bandet tröck på rejält för att bara ett förband på en halvrisigt ställe och att klämma lös Cult of the Subterranean som det var den enda låten dom kunde
Sämst: Att den just då glesa publiken respektlös står och skriker "Lets go Murphys" efter varje låt och nästan buar ut dom.

Paasen's låttips

Cult of The Subterranean
The Kids
Cemetary
Razor Sex

Paasen's betyg

När dom hade slagit sitt sista ackord på guran hade det börjat bli riktigt fullt inne på Trädgården, för snart var det alltså dags för huvudbandet att ta sig in på scenen. Eftersom spelningen redan vart så försenad vart det att stå en massa och när dom väl kommer in så blir det ordentligt tryck, jag har haft rätt stora förväntningar på detta band och speciellt få se dom uppträda live.
När dom kommer in på scen förklarar dom att deras bassist har lyckats skada sig med någon underlig förklaring, jag tror mer på nått som hänt i fyllan :D
Ljudet var helt ok, dom börjar ganska anonymt och man får inte alls den bild man målat upp. Istället för den sköna folkmusiksstämningen får man ett hårdmantlat punkband där sångaren mest skriker ut texterna.
Enda räddningen för Dropkick Murphys var publiken som verkligen lyfte fram texterna från en skrållande sång, kan då med hästlängder säga att Flogging Molly spottar på Dropkick murphys och att det verkligen var synd eftersom Dropkick låter så underbart annars.
Sist men inte minst kan jag berätta om den roliga saken som hände under just spelningen var att någon tyckte min gröna mösa var väldigt intressant och dom lyfte upp mig så man gled omkring på publikhavet, till slut hamnade man på höger sida av scenen där det Dropkick Murphys crews och slevade upp människor på scenen för att dom skulle få dyka från scenen, när jag flytit fram på publiken till just han som stod där kollade han lite snett på mig och pekade på mig och skrek "NO!, you're to fat!"
Vilket jag alls inte tog illa upp och nästan började skratta ;d Dropkick har dock sina ess i rockärmen när det gäller publikstarka låtar, när dom plockar fram låtar som The Gauntlet, Warrior Code och the Auld triangle så mjuknar man nästan till i sitt just då kritiska ögonblick.

Dropkick Murphys(punk/folkmusik)
Bäst: Att publiken räddar dom vid flertalet tillfällen och självklara "you're to fat" kommentaren
Sämst: Att dom inte har det lilla sista som behövs och att sångaren verkligen låter som en sångare ur den gamla hardcore scenen som växte i USA under 80talet. Och att deras kanske bästa låt är en cover :(

Paasen's låttips

The Auld Triangle
The Gauntlet
The Warrior code
Good Rats

Paasen's betyg


Efter spelningen var man ganska besviken eftersom man hade hoppats på så mycket mer, jag hade gärna velat se dom en annan gång på en annan spelning och kanske en annan stad/land.
Det vart att dra raka vägen hem medans Wallin, Jonas, Stiv och Cosse drog vidare på en svartpub styrda av några libaneser.
Man slocknade direkt och det vart inge mer med det eftersom man var tvungen och ladda batterierna för nästa dag då det var Liseberg.
Efter besvikelsen från Dropkicks sida så var längtan enorm, något som var ganska väntat så bangade Jonas och Wallin liseberg då det var Söder, Staffan och jag som drog på det bästaste Göteborg har att erbjuda.
Det var som väntat underbart förrutom att jag lyckades tappa min gröna mössa under den första åkturen på lisebergsbanan :( (som Jonas mamma Karin stickat åt mig)
Vi började med Lisebergsbanan följt av Kanonen vilket hela gänget var med på, Söder var lite skakig där innan Kanon men med viss mån av övertalelse hängde han på den, efter den blev ha ndock lite väl skakig när vi begav oss för att bestiga Balder.
Vi åkte även den nyaste attraktionen som hette Uppswinget tror jag, den var som att åka i en enorm soffa under en riktigt varm dag för att fläkta sig. Inget hemskt bara mysig. Vi avslutade Lisebergsaftonen med en Flumride där vi skulle försöka framlasta den lika mycket som jag var med och gjorde år 2005.
Jag fick självklart sitta längst fram då man har den mest imponerande cola-kistan, det slutade som väntat, alla ens kläder hade bytt färg helt min vita t-shirt blöt såg jag ut något ungefär så här

Så man fick plaska omkring där inne på Liseberg en sväng innan vi bestämde oss för att åka, så jag fick sitta i kalsonger och Staffans stekar t-shirt hela vägen hem.

En helt klart lyckad resa till Göteborg!

over and out, supermike!